irritations moment

Jag är irriterande tom ganska krävande. Ibland har jag inget tålamod med andra utan är bara ett åskmoln. När jag är på det här humöret så ses jag nog som väldigt otrevlig men det är jag bara ibland. Imorse blev jag väckt av sambon som undrade om det var ok att han och william följde med svärfar till båtmässan. Såklart är det ok speciellt när jag inte mår bra. Så jag tog på william när rickard åkte till affären och handlade lite till mig. När han kom tillbaka så skulle william gå på toaletten och sen skulle de åka. Jag går på toa och när jag är där inne ringer det på dörren. Vem kan det vara tänker jag och rickard säger att det är hans föräldrar. SUCK! Jag mår inte bra, går omkring i mitt nattlinne och så ska några komma in, tro mig det spelar ingen roll vem det hade varit det hade varit samma irritation hos mig. Jag blev irriterad på sambon som inte berättat att de skulle komma up så jag kunde avvärja det och sen irriterad på svärföräldrarna för att de skulle stå i fastun när jag hjälpte william. Jag blir irriterad på ALLA som ska kommentera när william är grinig och jag ska hjälpa honom. Det hjälper liksom ingen att börja kommentera! *suckar* Den här incidenten hjälpte nog inte till att de gillar mig mer utan att de tycker att jag är jobbigare. Sorry men jag bryr mig inte, för mig så kommer man liksom inte in när någon är i sina nattkläder och står i dörren utan att ens stänga den. Man kommer inte med små kommentarer eller säger till william när jag som mamma är den som pratar med honom. Saken är att bara för att det inte var min mamma så kändes det inte lika lätt att säga till. Om det varit min mamma skulle jag på en gång sagt att du kunde väntat där nere och låt mig sköta william när det är jag som pratar med honom. Men det är så svårt när det inte är mina föräldrar för det känns som om de skulle ta det personligt om jag skulle säga nåt. Hm. Jaja några timmar av ensamhet för mig nu, LYCKA. Skulle behöva dammsugas men jag orkar fan inte plus att det är inte min uppgift varje vecka!